Snickers i Sahara

I dag strax efter att vi avnjutit vår middag så ringde det på dörren. Jag sa direkt åt sara:
-Öppna inte. Det är säkert en försäljare.
Men Sara sa direkt:
-Det klart jag ska öppna.
-Neeeeej, gör inte det. Sa jag.
Men hon öppnade dörren. Och tur var väl det för där stod vår granne (Majid) i från lägenheten mittemot med ett fat med några tårtbitar. Hennes son hade fyllt 2 år och det blev lite över. Det var rackarns snällt må jag säga, för vi känner henne inte alls. Sara har iof språkat lite med henne en gång i tvättstugan, så det var kanske det som gjorde det. Sara behöver man inte lång stund med för att smälta som en Snickers i Sahara.